Jag ska ju "provjobba" 4 dagar denna månaden för att se om jag passar som timvikarie. Det gick bra, det kommer bli svårt då jag ALDRIG har arbetat med handikappade/funktionshindrade förr, men jag ska väl lära mig. Det var en lång dag, 12:30-21 och extra jobbigt eftersom jag inte är van att jobba så länge och så blev jag så otroligt trött innan kvällsmaten. Det är rätt bra lön om jag har fattat rätt, tjänar mer än på McDonalds, men får höjning när jag fyllt 20 (om 26 dagar!)Personalen var väldigt härlig och lätta att vara med trots blandade åldrar. Blev glad för jag har äntligen hittat en vuxen (51) som delar mina åsikter om att skaffa barn tidigt. Tog upp det hemma för jag va glad me givetvis blev det världens diskussion och jag skulle få veta hur fel jag hade, igen. Jag förstår deras åsikter, är det för mycket begärt att dom ska göra detsamma? Hade världens huvudvärk när jag kom hem som jag hade gått med sen 17 tror jag, och när jag skulle sova blev det så mycket värre. Trycket ökade när jag la mig ner och inget hjälpte, riktigt jobbigt och obehagligt. Till sist somnade jag i alla fall, men det blev för lite för jag har varit trött en stund nu. Har sökt 6 jobb idag och vid 13 ska vi bort till AF för rekryteringsträff, det handlar om vård och omsorg. Vill egentligen inte jobba inom det men kolla går ju. Det är inte det att jag har problem med gamla eller handikappade, det är det att jag tycker synd om dom. Äldre har varit självständiga i nästan hela sitt liv och nu är dom beroende av andra, det måste kännas jobbigt. Lite likadant med handikappade, bara att dom själva egentligen inte vet det. I fredags var jag ju på dejt med min man, väldigt mysig kväll trots nattjobb. Det var även 1 månad sen förlovningen :) firade lite utan att vi visste om det! Dom flesta har sagt grattis, det är väl egentligen bara en i min närhet som fortfarande inte gjort det vilket gör mig lite besviken. xoxo linda