Hade fått mejl från lnu när jag vaknade i morse, det var så många som tackat nej till Förskollärare distans utbildningen att jag nu hade fått en plats. Självklart är det kul och jag blir glad, men jag blir även så otroligt kluven och osäker. Jag har varit inställd på att jag inte kom in och tänkte börja satsa på handikappade och sökt utbildning inom det, men nu så kom jag ju in. Efter att ha läst igenom informationen så blir jag mer osäker, till bara första kursen är det 21 böcker som ska fixas, till 1 kurs, det är helt sjukt. Jag hinner inte få studiestöd för det kommer ju alltid månaden efter gissar jag på. Jag har redan missat en träff som jag hade behövt gå på, och en massa annan info. Jag har ingen aning om hur det går till att plugga på universitet! Och jag har bara till måndag eller onsdag (fått olika info) och jag har inte fått någon tid på mig att göra mig redo eller ens tänka igenom detta. Utbildningen är 3,5 år, är jag redo? Det känns inte så just nu.En av mina största drömmar är ju att bli mamma, och jag känner att jag inte kommer orka med min egna familj om jag jobbar med barn. Dom är väldigt krävande även om dom är så söta och mysiga, om jag ska vara omringad av det ca 5 dagar i veckan så kommer jag inte orka uppfostra mitt egna barn. Jag vet inte hur jag vill göra. Just nu känns det som att det negativa övervinner det positiva men ändå så kan jag inte bestämma mig. Jag vill ha mer tid. Och det hjälper inte att prata med familjen för alla säger olika och det är ju inte deras beslut heller så det spelar ju egentligen ingen roll. Men jag behöver fler åsikter känner jag, tur jag ska till R sen så kanske dom kan ge något tips eller en åsikt. Men som sagt, mitt beslut i slutändan ändå. Hatar att ta beslut, speciellt om det kan påverka min framtid, känns så stort och avgörande då liksom. xoxo linda