And down we go!

Vi skulle åka hem runt kvart över 10 men hinner inte komma mer än typ 5 metern innan vi glider ner i diket. Det var släkt hos min moster så dom kunde inte hjälpa oss.


Framsidan hade åkt ner mer än baksidan.

Till sist ringde vi min morbror så han fick komma med traktorn. Men det var inte det enklaste. Han kom knappt fram och han halkade jätte mycket. Man såg hur han höll på att åka ner i diket flera gånger. Till sist lyckas han ta sig förbi bilen och dom fixar så han kan dra upp bilen.

Gick det? Nej! Traktorn halkade jätte mycket så bilen rörde sig inte även om mamma satt i bilen och försökte hjälpa till.

Detta var sista bilden jag kunde ta för jag, My och min kusin fick putta. Så till sist fick vi faktiskt upp den, men ont i armarna fick man.
Men problemet slutar inte där. Vi kan inte köra fram för då höll hon på att åka i diket igen. Så min morbror skulle försöka ploga. Men han höll på att åka in i skogen för framhjulen lyfte så han kunde inte styra. Men till sist lyckades han. Men då kom nästa problem, vilken väg vi skulle ta.

Min morbror och en annan moster tog hennes bil för att köra och kolla, den är inte lika halfotad som mammas. Men då kom inte den bort från parkeringen så även där fick vi putta. Till sist gick det och dom kom tillbaka och vi kunde åka hem. Jag, My och min kusin stod och skrattade hela tiden och tyckte det var skit kul :)

När vi åkte så sa jag att vi ska se upp för jag ville inte ha en älg eller ett rådjur på mig. Då sa mamma att dom gömmer sig i skogen när vädret är såhär. Jag sa bara: -"Titanic kunde inte sjunka...". När vi har kört en bit vad går då över vägen? Joo, ett rådjur! Alltså hade jag rätt, och Titanic kunde sjunka! (Säger alltid så när ingen tror mig)

Men där var ändå inte allt över. När vi nästan är i Alvesta så står en bil jämte vägen. Då har paret slut på bensin och hennes man är påväg till OKQ8 för att fixa. Vi plockar upp honom när han är halvvägs. Men då har dom ju inget att ha bensinen i så vi fick åka hem och fixa det. Sen tar inte OKQ8 kontanter men det var allt han hade så dom hade aldrig klarat det. Mamma fick betala men fick ju pengar sen. När vi hade fixat det så hade vi glömt en tratt så dom kunde inte hälla i bensinen. Då tog dom min älskade vattenflaska och klippte sönder. Men först var vi tvungna att hitta en sax. Men det gick till sist och vi var hemma runt kvart över 1.

En resa som tar högst 20 minuter tog 2 timmar... Men det var en rolig kväll! Vi kom fram till att man kände sig lite biff när man puttar en bil och den rör sig ;) Men har ont i armarna ännu, så klen är man nog ändå! Kanske inte så speciellt intressant att läsa, men då skriver jag detta för min egen skull i alla fall, för jag behövde detta kände jag, skratta mycket :)

xoxo linda

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0