Sucks

Ensam en frdagkväll, jätte kul känsla det där. HATAR JANUARI!! (Varning för emo-inlägg)

Igår kom Nils och Janeth. Vi gick och handlade och fixade klipptid till mig och My. Kanske blir en ny frisyr på mig, vi får se då.
Vi stack hem, lagade mat, kollade på film, sjöng, dansade, spelade Buzz och pratade. Jag sabbade inte kvällen som jag trodde att jag skulle, tårarna stannade inom mig. Men det var en riktigt bra kväll!

Idag brast det däremot, fick höra en sak och då gick det inte längre. HATAR JANUARI!! Då fanns Nils där, tack! Känner att jag sabbar lite med mina känslor som jag inte kan styra över. Är överkänslig från början och det gör ju inte det hela bättre... HATAR JANUARI!!

Firade kusinen senare sen, det va väl kul. Hade tankarna på annat håll ett tag i alla fall. Och imon ska släkte till Ljungby och bada, det borde bli helt okej.

Gjorde ett inlägg efter jul men innan nyår där jag skrev om skillnaden mellan vänskap och kärlek. Denna veckan blev jag den onsynliga och obetydliga igen. Läs om du inte förstår vad jag menar. Enda skillnaden är att det är känslor inblandade.
Jag är ingen sån som söker uppmärksamhet från allt och alla, jag söker det av vännerna som jag anser inte ger mig den uppmärksamheten jag tycker att man ska ge en vän. Jag är ingen som sitter och tycker synd om mig själv och säger att hela världen borde tycka synd om mig. Men jag har förlorat vänner och haft väldigt många motgångar den senaste tiden att jag kan inget annat än att sitta hemma och tänka på hur det har varit eller hur det kunde ha varit, ibland tycker jag synd om mig. Men jag vet att det finns dom som har det sämre.

Sjöng en låt med Nils igår, det borde vi inte gjort. Båda tänkte på samma sak och samma person och helt plötsligt blev den fina låten väldigt jobbig, när ALLT som hon sjöng stämde in på mitt liv just nu. Vi bytte skiva efter det. Ville inte sabba kvällen genom att klaga och lipa, det är det inte värt. Jag är bara löjlig och patetisk som håller på så. Men nu är det inte jag som bestämer över mig, mina känslor gör. Jag kan inte annat än att spela med och försöka dölja dom så gott det går.

Jag vill inte vara beroende av en person som egentligen inte bryr sig ett skit om hur jag mår, tycker eller känner. Jag borde inte reagera som jag gör. Men när en vänskap som man faktiskt har försökt få bra, igen, inte är helt okej ännu, så är den ganska sårbar. Då kommer sveket igen, som man har försökt gå vidare ifrån. Nu försvann förtroendet och man får börja om från början, men det går bara om båda vill. Just nu känns det som det inte är så. Vilket gör det hela jobbigare. Vill inte ha det såhär, orkar inte mer. Vill bara skrika hela tiden, skrika och lipa. Ingen förstår hur jag känner, alla tycker jag är jobbig och önskar att jag slutade. Jag är bara töntig och irriterande. "Hon är bara 17 år, hon kommer över det". Ja, kanske, men när då? Jag vill bli av med det nu!!

Lika bra att sluta skriva nu, är så dålig på att formulera mina känslor, i alla fall skriftligt. Och just nu finns det nog inga ord som beskriver hur jag känner, mår, tycker, tänker. Bara en fråga om ständigt ekar i mitt huvud: "Varför?"

xoxo linda