Vecka 30!

Så, nu börjar det närma sig och jag är både glad och ledsen för det. Den lednsa biten är att jag måste flytta hemifrån och det är jag inte 100% redo för ännu. Lämna pappa och katterna. Jag är ju van vid att sova med katterna nästan varje natt och det är dom med, så fort jag varit borta minst 1 natt så lägger vi oss i sängen ihop och myser. Kommer sakna det och det gör mig ledsen. 

Jag kommer troligen hälsa på ofta för det blir tråkigt att sitta hemma "själv", så jag kommer ju träffa dom. Men ändå... Så jag väntar så länge jag kan med att flytta in, delvis gillar jag inte lägenheten (många brister, och ingen egen tvättmaskin eller lagom stor diskmaskin) och sen gillar jag inte var den ligger, vill bo i min ort eller vad man kallar det. Nu när vi målat om och bökat så måste vi ju bo där ett tag, men nästa år någon gång vill jag flytta tillbaka! Annars hade jag gärna bott här i närheten redan, vill helst ha familjen nära så jag kan gå hem eller så kan någon av dom gå hem till mig och hjälpa mig. Första ungen och allt och min familj är ju min trygghet, så det är tråkigt att det blir såhär. Tar ca 15 minuter med bilen men hade varit skönt med gångavstånd. 

Vi får helt enkelt se hur det kommer gå. En annan omställning är att varannan vecka är vi 5 personer och den andra veckan är vi 3. Nu måste jag ta hänsyn till hans tidigare barn men också vara med och sätta upp regler. Gått bra hittills men då träffas vi bara ett par dagar åt gången, nu blir det ju nästan dagligen. 

Och jag prioriterar egentid vilket jag inte kan få när jag bor med någon. Jag kanske vill ligga för mig själv i sängen och bara vara eller så, inte träffa någon och inte prata med någon. Går det sen? En massa tankar och känslor som snurrar. 

xoxo linda