Vila i frid

Inatt gick en släkting bort väldigt plötsligt och oväntat. Bara sådär. Fortfarande chockad trots att jag fick veta i morse. Det gör mig så ledsen och rädd. Ledsen för att han lämnade 3 barn efter sig, ingen fick chansen att säga hejdå, att det kom så plötsligt och massa annat. Och rädd för att det kan hända vem som helst. 
Vi vet inte hur han dog, mer än att han gick och la sig utan att vakna igen. Är så rädd att det ska hända min familj. Att man inte kommer få säga hejdå, berätta att man älskar dom och hur ska man sen klara sig utan personen?
Vi berättar aldrig hur vi känner här hemma, men jag hoppas och tror att alla vet att jag älskar dom men tänk om? Jag vill ha dom i mitt liv för alltid. Tänk om någon av oss gick och la sig som vanligt och sen aldrig mer vaknar. Vågar knappt gå och lägga mig, och är orolig för pappa som ligger och sover. Syns vi imon igen? Jag hoppas det ♡ 

Vet inte alls var jag ville komma med detta. Men som sagt, är så rädd och ledsen. Mina tankar går till hans familj och resten av min släkt. 
Nu ska jag försöka samla mig och komma på andra tankar. 

Älskar er! ♡

xoxo linda 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0