Jag är rädd
Kan komma att bli ett långt inlägg så gör dig redo.
Då var det någon dag sen jag skrev igen. Efter ett läkarbesök på sjukhuset igår så har jag varit lite i chock och behövt samla mig lite, allt är dock fortfarande rätt oklart.
Det är så att jag tog upp med min BM på besöket i torsdags att jag tycker magen är hård ofta (alltså om man tar på den) och att jag har ett exremt tryck neråt. Sitter jag på toa så känns det som att huvudet ska ramla ut. Hon tyckte allt detta var normalt eftersom jag är omföderska och dessutom rätt tätt inpå. Det tar ca 1 år att bli helt återställd efter en graviditet och förlossning, ibland mer och ibland mindre. Men man kan säga att jag inte var helt färdigläkt innan jag blev gravid och det påverkar så klart kroppen. Livmodern töjjer sig mer och lättare, foglossning kan komma tidigare, även sammandragningar och växtvärken känns mer. Växtvärk känns väldigt mycket som mensvärk så dom flesta tjejerna kan nog förstå på ett ungefär.
Jag har haft mycket mensvärk den senaste tiden och det har jag ju fått höra är normalt, men jag har ändå tyckt nu att det gör ondare än vad jag skulle klassa som normalt eller så. Men samtidigt vill man ju inte säga emot barnmorskor, dom är ju ändå utbildade och erfarna. Så hon var alltså inte alls speciellt orolig när jag berättade om mina "besvär", det som däremot gjorde henne något orolig och som gjorde att hon gick med på att skicka mig på ett besök till sjukhuset var att jag kände mig så besvärad när jag inte ens jobbar halvtid, dessutom på ett rätt stillasittande jobb. Jag är alltså inte speciellt fysiskt aktiv på jobbet, ända gången jag är det är egentligen när jag är med Ellie.
Men BM frågade om jag skulle känna mig lugnare om jag fick gå på en kontroll och det ville jag gärna göra, så jag fick en tid igår. Återkommer med resultate längre ner.
-----------------------------------------
Varför jag har varit lite orolig är att jag blev sjukskriven med Ellie i vecka 28 (27+) pga förkortad tapp. Inte så allvarligt men kunde bli om den varit någon millimeter kortare. Jag blev beordrad vila och inte anstränga mig, kom inte tillbaka till jobbet något mer förens efter hon var född. Jag hade förvärkar som kortat ner tappen men livmodern var inte påverkad så det var lugnt på så vis. Jag hoppas ni förstår på ett ungefär vad jag pratar om, det är så svårt att skriva om det så det blir tydligt och själv kan jag ju inte alla termer. Men googlar ni på cervix så är det lite den det handlar om. "Diagnosen" jag fick var typ hotande förtidsbörd, jag riskerade att föda innan vecka 37 (tror det är 37+0 dom räknar).
Jag gjorde som läkaren sa, jag vilade mycket, jobbade inte och hade ju bara mig själv att ta hand om så det var egentligen aldrig några problem att göra så. Det gick så pass bra att jag istället gick över 11 dagar. Super nöjd att det blev på det hållet istället.
Att något var fel kom lite som en chock, jag gick dit för jag trodde jag hade foglossning men det var ju då förvärkar. Sammandragningar är fullt normalt men dom ska inte göra ont eller att man ska bli påverkad av dom, alltså var mitt lite värre. Sammandragningar är förövrigt livmodern som tränar inför förlossningen kan man säga.
--------------------------------------------
Tillbaka till denna graviditeten nu då. Jag blev alltså extra orolig eftersom det var lite problem kring graviditeten med Ellie, och därför ville jag få veta så att allt var okej denna gången trotts mina besvär.
Det som hände var att vi först pratade lite, jag och läkaren, han hade även en super trevlig elev (tror jag?) med sig. Väldigt snälla och goa båda 2 vilket kändes bra, ändå en lite jobbig sits man är i. Han undrade lite vad mina besvär var och hur mina sammandragningar var. Eftersom jag inte visste hur typiska sammandragningar och förvärkar kändes kunde jag inte riktigt svara på det, men jag berättade att magen var hård vid minsta ansträngning, trycket neråt så att jag måste trycka tillbaka och att jag hade för mycket mensvärk för att jag skulle kalla det normalt. Men var noga med att säga att jag inte vet vad som är normalt eftersom jag inte visste om det med Ellie, jag stämmer heller inte in på symptomen på sammandragningar om man kolla på 1177.
Berättade också om gravidteten med Ellie och att jag blev sjukskriven i vecka 28, vilket jag är i nu med Baby M.
Läkaren lyssnade och så, sen blev det dags för ett vaginalt ultraljud för att kolla livmodern. Han visade var livmodern var och så kunde vi se bebisens huvud. Tappen var 4 cm vilket var väldigt bra, den ska va mellan 3-5 cm nämligen. Med Ellie var den 2.6/2.7 och jag har för mig gränsen för "okej" går vi typ 2.5 eller något. Det som däremot fick läkaren att reagera var ett hålrum kan man säga.
Ni ser den svart trekanten i högra kanten? Det är inne i livmodern, precis där jämte är Ms huvud men det syns inte på denna bilden tyvärr. Det andra som syns är livmodertappen och det är väl egentligen så som hela bilden skulle sett ut.
Det hålrummet är nämligen ett tecken på att jag har börjat öppna mig inifrån. Lät för mig inte så konstigt först förens han förklarade. Det ska inte vara så, i alla fall inte när man har 3 månader kvar. Det blev omedelbar sjukskrivning på 100% månaden ut. Jag ska på återbesök på måndag och har det blivit värre då så läggs jag in med dropp för att stoppa det hela. Jag har alltså om man drar det stort dragit igång förlossningen. Jag har varit så inställd på att gå över tiden även denna gången men läkaren trodde knappt jag kunde gå tiden ut.
Med Ellie kan man säga att jag öppnade mig utifrån och det var ingen fara för då var det inte hon som tryckte på och det var fortfarande skydd mellan. Nu är det istället inifrån och troligen M som trycker på med huvudet och vill ut. Just nu är det rätt kritiskt jämfört med Ellie. Jag ska nu vara i stort sett sängliggandes, får inte bara fysisk alls, får inte ens ta hand om Ellie. Vi har försökt pussla så hon får vara mer på dagis och sen får J sluta tidigare och hämta henne, i alla fall resten av månaden. Efter månaden vet jag inte om jag blir fortsatt sjukskriven, blir jag inlaggd så blir det ju så, men vet som sagt inte så mycket.
På måndag vet jag förhoppningsvis lite mer, då görs en ny mätning. Är läget oförändrat så fortsätter vi nog som vanligt, annars blir det tufft. Jag gick därifrån chockad, sen kom rädslan. Skulle jag föda nu så är ju förutsättningarna bra för både mig och barnet, men fy för att bo på neonatalen. Idag har jag landat mer i det hela men rädslan är kvar, och oron när man inte vet vad som kommer hända. Låter kanske inte så farligt, jag har som sagt svårt att förklara detta på ett bra sätt. Men som det ser ut nu så ser det alltså inte bra ut.
Jag hoppas jag får komma in på någon mer kontroll i maj kanske även om det skulle vara oförändrat på måndag, jag vill ha koll. Antagligen är det inte foglossning och växtvärk som jag kännt varje gång, jag tror det är förvärkar istället. Svårt att veta när jag inte uppfyller symptomen på 1177 som sagt. Min BM trodde inte heller på mig för någon vecka sen.
Jag har försökt ta det lugnt idag medan Ellie varit på dagis men det är svårt. Haft ärenden idag som jag var tvungen att ta tag i med tanke på sjukskrivningen. Blir mer vila imon, jag vet att jag måste. Just nu väntar en rätt trist period för mig eftersom jag inte får göra något och vädret börjar bli super. Kan inte ens gå till lekparken med Ellie, eller gå hem till någon och leka. Alla måste i så fall komma hit men vem vill va inne när det är sol och härligt ute... Önskar sååå att jag fick ta sköna kvällspromenader.
Känns som jag missat massor trots allt jag skrivit. Tror det är rätt rorigt också, ber om ursäkt för det. Bara att skriva om man undrar något. Ska försöka uppdatera efter besöket på måndag, kanske inte är så intressant men jag behöver få skriva av mig. På något sätt släpper chocken, oron och rädslan lite.
Nästa gång jag ska till BM så ska jag kolla med henne vad det kan bero på. Med bägge barnen har det blivit sjukskrivning i vecka 28, då har jag fått stå på mig lite för att ens få träffa en läkare. Jag känner kanske min kropp bättre än jag tror. Men jag ska i alla fall se om hon har någon teori. Jag kanske inte är skapt att vara gravid, har trotts allt 1 missfall och 2 hotande prematurer. Efter förlossningen ska jag få till en utredning om PCO och Endometerios då dom hittat tecken på detta förra året, jag undrar om det kan har påverkat.
xoxo linda