- -

Har idag sett "Filmen om Alexander" och alltså fy fan som jag lipat. Obeskrivligt och orättvist så det finns inte ord. Jag är lite sen på detta med tanke på att han gick bort mars 2017, varit medveten om honom då en kompis delade mycket från hans sociala kanaler, men aldrig följt själv. Förstår verkligen inte varför barn ska drabbas, hatar sjukdomen för alla åldrar givetvis, men ett barn ska verkligen aldrig drabbas. Han hade sån kämpaglöd och var så stark hela vägen, beundransvärt är nog ett ord man kan använda. Och familjens roll i det hela, så himla fina.

Läste en bok för ett par år sen, "Flickan med dom röda skorna" som handlar om en 3årig flicka som får cancer. Även hon var så stark och positiv in i det sista. Hörde att barncancer galan gick igår men är glad jag missade det för jag bara lipar, ingen mening att försöka.

Dödssiffran är inte så hög, tror det var 7 per år, eller om det var bara i Kronoberg. Men det är ändå 7 för många. Drabbas 300 barn per år så det är ju nästan 1 om dagen. Hoppas verkligen inte mina barn blir barn i statistiken, vet inte vad jag gör då. Bara tanken är overklig. Kramar om dom lite extra. Blir nojjig med för Ellie har blåmärke på benen, som barn i hennes ålder har med tanke på alla lekar och klumpighet. Men tankarna går ju, kan det vara tecken på Leukemi eller snubblade hon bara i trappan på rutschkanan, igen? Troligen det sista.

En tjej jag följt på Instagram sen jag väntade Ellie då även hon var gravid med första barnet, hennes dotter som är som Ellie fick Leukemi för 2 år sen tror jag det är. Varit hjärtskärande att följa hennes inlägg under sjukdomstiden. Kastas mellan liv och död på sekunder där minsta lilla skit sak kan vara livshotande. Idag är flickan frisk, men är inte friskförklarad på något år än tror jag. Det luriga är ju att det kan komma tillbaka år senare. Fördelen med sjuka barn är att dom inte är lika bittra som vi vuxna, vi har levt ett annat liv som dom små inte fått uppleva än. Och dom känns starkare på något vis, tacksamma och positiva.

Tungt ämne, fruktansvärt tungt. Kommer bli svårt att somna ikväll, tragiskt och ett ämne som berör. Tror vi alla mött någon i vår närhet som har eller har haft cancer, antingen yngre eller äldre. Vi har det i släkten, igen. Känner mig tom, ont i huvudet och täppt i näsan. Ledsen.

xoxo linda