Livet är skört

Trot det heter så. 


Igår hände en olycka där jag bor, en bilolycka med dödlig utgång för en av dom 2 inblandade. Vet inte hur olyckan gick till mer än att det var 2 bilar med endast förare, 1 dog och en bil tog eld. 

Har nu ikväll fått veta att han som dog vaf påväg till sin dotter som jobbar som frisör rätt nära oss. Han blev 80 år. 
Tycker det är sp hemsk, hon väntar på sin (troligen) älskade pappa men han kommer aldrig komma fram. Blir så ledsen. 

Detta kan ju hända vem som helst och jag börjar automatiskt tänka på familjen. Tänk om det skulle hända mig, my, mamma eller pappa när vi är påväg till varandra eller någon annanstans? Tänk om det händer Jocke? Eller när jag ska hämta Ellie på dagis, tänk om hennes mamma aldrig kommer den dagen för att hämta henne? Eller att det händer oss båda något när vi går dit eller hem, eller bara är ute och går/åker bil. 
Tanken gör mig så ledsen, vill ju givetvis att vi alla aldrig råkar ut för något sånt och att vi alla har bra många år kvar här på jorden. Men man vet ju aldrig, allt kan ju vända på någon sekund. 

Jag är så dålig på att säga till min familj att jag älskar dom, däremot säger jag det flera gånger om dagen, varje dag till Ellie ♡ Hon förstår ju såklart inte men jag mår lite bättre av att säga det och hoppas hon känner det på något sätt. 
Däremot vet ju min familj om att jag älskar dom och jag vet att dom älskar mig med, även om vi aldrig säger det. Men varje gång det händer något sånt här kan jag inte låta bli att reagera och tänka i dom banorna. 

Blir ledsen på riktigt och vet inte var jag ska ta vägen. Kan ju skylla på hormonerna men vet inte om dom ens spelar in. Har blivit känsligare sen Ellie kom men livet är ju sååå mycket mer värt att leva, nu lever jag för henne varje dag ♡ Vad skulle jag göra utan min älskade lilla dotter, finare tjej finns inte och det är helt otroligt att min kropp har skapat den fantastiska lilla människan. 

Ta hand er och era nära, man vet aldrig vad som händer. Och var försiktiga i trafiken. Nu ska jag försöka samla mig lite.

 xoxo linda 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0